Jag reste mig upp och kollade djupt in hennes gröna ögon. Damn vad hon var vacker. Och fan vad fel det var av mig att tänka såhär. Selena är den jag ska tänka på.

Vi stod så länge, och bara tittade på varandra. Jag tittade in i hans underbart bruna ögon och bara grät. Jag grät så att jag skakade. Herregud, han måste tro att jag är ett psykfall.

Han tog några prövande steg emot mig och slöt sedan sina armar runtom mig. Han luktade så otroligt gott och jag hade inte känt mig såhär trygg i någons famn sen Dylans. Justin backade några steg och lyfte försiktigt upp min haka; han var säkert ett halvt huvud längre än mig. Han smekte min kind och böjde sig sedan ner mot mig och kysste mig. Jag kände hur värmen steg i min mage och jag kysste honom tillbaka.

Efter någon minut tog jag huvudet åt sidan och bara log. Paret bredvid oss skrattade och himlade med ögonen;

- Ungdomar!

Jag vet ärligt talat inte varför jag kysste henne. Gillade inte jag Selena? För 5 timmar sedan skulle jag sagt självklart. Nu hade jag mött Hope och hon hade tagit mig med storm; hon var som ingen annan och på mindre än 3 timmar fick hon mig att falla.

För det var faktiskt sant. Jag hade verkligen fallit för henne. Jag gillade henne. Jisses, det här såg inte bra ut... Vad ska jag göra? Vad ska jag säga till Selena?... Vad ska jag göra med Hope? Tankarna virvlade i mitt huvud, men det enda jag kunde koncentrera mig på var Hopes läppar, hennes lukt, hennes hår. Hela hon var fantastisk.

- Justin? viskade hon tyst.

- Mm? mumlade jag i hennes öra.

- Du luktar gott... sa hon lite generat.

DAMN vad söt hon var! Allt jag ville var att kyssa henne igen, men det kändes inte rätt mot Selena.

- Du med shawty, viskade jag.

Kallade han mig just shawty? Shit vad han är söt... Trodde inte att en kille kunde vara såhär, och speciellt inte Justin Bieber. Varför kysser han mig av alla?

Jag satte mig ner i fåtöljen och drog ner Justin bredvid mig.

Han vände sig emot mig och kysste mig igen.

- Jag tror att jag har Bieberfever, sa jag och rodnande

- Aaaw, baby.. Sa han och log mot mig och fortsatte sedan:

- Förlåt om jag frågar, men vem är denna Dylan?

- Det är okej... Det är min storebror. Han dog för en månad sen i en bilolycka. Jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare för han var mitt allt, och jag kommer aldrig att glömma honom. jag kunde prata med honom om allt, han visste allt om mig... Och nu finns han inte mer? Hur kan det vara så?

Det vart tyst en stund, jag antog att Justin inte visste vad han skulle säga. Jag slöt ögonen och kunde höra Dylan skratta och busa med mig, jag såg oss två framför mig när vi var små, hur vi brukade springa i trädgården. Jag har så många minnen av Dylan som jag aldrig kommer att glömma, jag minns hur stolt han var över mig, jag fick alltid vara med han och hans kompisar, han skämdes aldrig över mig. Min älskade storebror.

- Jag är så ledsen... Så otroligt ledsen. Om Jaxon eller Jaz dog... sa han och hans röst bröts.

- Det är okej Beaver, sa jag och log retligt mot honom. Jag ville komma bort från det här samtalsämnet.

- Beaver?! Det ska du får för! Sa han och började kittla mig tills jag höll på att dö.

- Sluta, sluta! Sa jag och kippade efter luft.

Okejdå, bara för att du är så söt... Sa han och kysste mig.

Jag lutade mig sedan mot hans axel och somnade lycklig, även om tankarna på Dylan fanns kvar så kändes det skönt att Justin stöttade mig när det gällde Dylan, och att jag kunde lita på honom. Vi hade bara känt varandra under några timmar men vi hade kommit varandra så himla nära.

Herregud, stackars Hope... Hon var så fin. Jag kollade ner på hennes ansikte log och fällde sedan upp locket på min macbook som jag hade i min väska. Direkt när jag satte på den dök bilden av mig och Selena upp när vi kysstes i Las Palmas. Selena... Älskade Selena. Vad håller jag på med? Jag klickade upp albumet med mig och Selena och började bläddra igenom alla bilder. Jag och Selena när vi kysstes i solnedgången, jag och Selena när vi hade glasskrig. Jag och Selena när vi låg och myste i sängen, jag och Selena hand i hand längs stranden i Las Palmas.

- Justin... Vem... Vem är det? Är det Selena?

Jag tittade ner på Hope och tänkte "fan nu är det kört".

- Det är inte som du tror, Hope...

- Är ni ihop?

- Men det är inte som du tror! Jag lovar, sa jag förtvivlat.

- Kan du bara gå nu. Jag orkar inte lyssna mer. Gå härifrån och och kom inte tillbaka.

Jag bad honom gå en sista gång.

---

Hehe vad tycker ni? Vad kommer hända nu?

Minst 13 kommentarer för nästa del!