---

Jag gick upp för trappan, helt likgiltigt. Jag kände ingenting. Jag öppnade fönstret ljudlöst i mitt rum och tittade ut. Och kvar på gräset satt Justin. Då brast det, alla trånar rann och rann och rann. Jag ville inte såra honom och jag ville bara vara nära honom och ligga i hans famn. Vad hade jag gjort? Vad hade han gjort? Jag vet att det här är det bästa för oss båda, han kan inte vara med någon som inte är kändis, det finns ingen tid för det. Han älskar Selena. Det gjorde bara så ont att se dom stå och kyssas framför mig, och ännu värre att höra honom avfärda mig och säga att jag inte var någon. Jag ville bara dö men det var inget alternativ så jag bara satt där och blickade ut över stjärnhimlen. Än var natten ung och det var fortfarande ganska ljust ute, men det började mörkna. Jag såg hur Justin bara satt där och kollade upp mot himlen han med. Jag såg hur han skakade och då förstod jag; Han grät. Justin Bieber, världens kändaste 16-åring grät över mig?

Jag visste inte vad jag skulle göra. I övermorgon började skolan och det kändes på ett sätt skönt för då skulle jag kunna glömma honom och kanske träffa någon ny? Även om det kändes som en omöjlighet. Jag tittade på Justin en sista gång och precis då tittade han upp på mig och våra ögon möttes.

Jag kunde inte slita blicken från henne när våra ögon möttes. Hon var något speciellt, och hur mycket jag än försökte förneka det så var hon mer speciell än Selena. Men jag var så svag för Selena... Jag var tvungen att prata med Selena, det visste jag. Hope gick bort från fönstret och jag reste mig upp och borstade av jeansen med hjälp av handflatorna och gick sedan hem. När jag kom hem låg Selena och sov så sött. När jag la mig bredvid henne vaknade och med ett ryck.

- Älskling... Kan inte vi sola i parken imorgon? Sa hon sömnigt.

- Haha, jo visst kan vi det sötnos,  sa jag och pressade fram ett leende.

Det tog emot att säga sötnos, älskling och alla andra smeknamn men jag var så van. Jag la mig bredvid henne och drog sedan av min tröja. Selena vände sig om mot mig och kysste mig mjukt på läpparna, men jag kunde inte besvara kyssen fast det märkte hon inte.

- Godnatt Babybieber, viskade hon och la sedan armarna runt min midja.

- Godnatt Sel, viskade jag tillbaka.

Jag vaknade med ett ryck nästa dag av att solen kittlade mitt ansikte med dess strålar.

- Härligt, sol! Utbrast jag och sträckte på kroppen.

- Hope gumman, sa mamma och knackade på dörren.

I vanliga fall hade jag blivit irriterad men det kändes skönt att se henne pigg efter allt som hänt med Dylan. Åh, gud vad jag saknade honom.

- Jag tänkte att du kanske ville vara med Mel idag, ni ska ju ändå börja i samma skola så hon kanske kan visa dig runt i staden? Sa hon och log glatt.

Mel, egentligen Melanie, var min allra bästa vän här i Atlanta, under de tio år jag bodde här innan jag flyttade till L.A. När mamma la fram förslaget så blev jag pltösligt supertaggad, jag behövde ju göra något!

- Jaa, det skulle vara kul! Sa jag.

- Vad bra, för Mel och Susan kommer förbi om en timme ungefär!

- Okej, men gåååå uuuut nu mamma jag måste duscha!

Susan var mammas allra bästa vän, så jag antar att mamma hade saknat Susan ungefär lika mycket som jag hade saknat Mel. Och det var mycket!

Mamma stängde dörren om sig och jag försökte att inte börja gråta. Det var så svårt när jag tänkte på Justin, så jag försökte fokusera på Mel. Mel och jag hade varit bästa vänner när vi var mindre, jag bodde ju faktiskt här i hela tio år, men sen när jag flyttade tappade vi kontakten liksom. L.A kommer alltid att vara mitt hem, men ju mer jag tänker på det desto mer kommer Atlanta också alltid att vara mitt hem för det var här jag föddes. Det skulle i vilket fall bli kul att träffa henne igen!

Jag sprang in i i duschen och duschade i cirka 20 minuter, sedan åt jag frukost och klädde på mig. Jag valde shorts, svarta gladiatorskor, transparent skjorta och olika färgdetaljer här och där. Rätt som det var plingade det på dörren:

- HOPE! Shit vad länge sedan det var, fan vad snygg du är! Utbrast Mel.

- Haha, gud vad jag blev glad av att se dig, och du ska inte säga nåt! Skitsnygg klänning, var har du köpt den?

- Jag kan visa dig alla Atlantas innebutiker idag, åh du kommer DÖ! Flamsade hon och fortsatte sedan:

- Jag och mamma har köpt jordgubbar och massa gott så vi har picknick i Levis park tycker jag!

- Härligt! Ska vi gå på en gång eller? Sa jag och tittade förväntat på henne.

- Yes! Vi ska bara vänta på Simon, du vet brorsan han tvekar ju inte på att hänga med en solig dag i parken där det finns en massa tjejer...

- Jamen gud vad kul, jag har saknat honom så mycket!

- Jaa, men shit! Jag glömde köpa tuggummi, det är ju livsviktigt! Sa hon.

- Men kan inte du springa och köpa det nu så möter jag och Simon dig vid affären, du hade ju ändå parkerat din bil där?  Sa jag frågande.

- Awesome, vi ses där!

Ett tag efter att Mel hade gått såg jag Simon kommandes jag jag blev så glad över att se honom, det var ju flera år sedan! Jag sprang ut till honom och kramade om honom mycket och länge.

Selena satt och tittade på medans jag packade ner en filt, ordgubbar och dricka till våran lilla date i parken.

- Jag älskar dig, Justin... sa hon.

- Aaaaw, gumman, sa jag och fortsatte sedan:

- Ska vi gå?

Vi började gå mot parken för det var så fruktansvärt varmt idag så om vi hade tagit bilen hade vi svettats ihjäl. När vi passerade Hopes hus högg det till i magen och det blev inte bättre när jag såg hur tjejen jag bryr mig om, Hope, kom utspringades i full fart och kramade om en onekligen snygg kille. Damn vad ont det gjorde och jag kände hur svartsjuk jag blev.

- Där är ju din vän från igår älskling, sa Selena med ett glatt leende och fortsatte:

- Ska vi inte göra sällskap med dom, dom kanske ska till stan eller något?

- Naaa, det är lugnt. Hon är ju ny, hon vill väl bara ha lite space liksom, lära känna folk. Sa jag med ett snett leende.

- Som om man inte vill lära känna Justin Bieber, mumlade hon förvirrat.

Vi höll ett avstånd på 15 meter bakom dom hela tiden, och varje gång han kom för nära henne ville jag bara döda honom. De svängde av vid vägen; antagligen för att de skulle gå mot affären. Kul för dom då, tänkte jag.

Selena och jag svängde av åt andra hållet i och med att vi skulle till parken. Väl framme bredde vi ut filten och vi lade oss och solade i bara badkläder. Selena har sjukt snygg kropp, men so does Hope... Vad är grejen med att jag jämför dom hela tiden? Selena är den jag har, inte Hope.

Det var helt sjukt hur mycket jag och Simon hade att prata om, fastän vi inte hade setts på 6 år! Jag insåg hur mycket jag hade saknat honom, och han hade blivit galet snygg faktiskt. Vi mötte upp Mel och vi promenerade till parken. Det var så sjukt varmt och jag höll på att svettas ihjäl i mina kläder som såkalrt bestod mest av svart. Simon tog av sig tröjan och damn, jag försökte att låta bli att stirra men det gick inte... Han la sig ner på filten och skrattade åt mig:

- Du ser ut att brinna upp, jag hoppas verkligen att du har bikini med dig!

- Hon är väl inte dum heller, sa Mel och drog av sig klänningen.

Jag drog av mig mina kläder och jag såg i ögonvrån att Simon bet sig i läppen; han gillade vad han såg.

Jag och Selena hade lagt oss i ett hörn av parken; det var så jobbigt med alla fans. Dock var parken nästan folktom idag, antagligen eftersom att det var så himla varmt idag.

En bit bort satt två tjejer och en kille på en filt och snackade, gud vad mysigt att bara vara som dom, normala utan kärleksproblem och fans. Jag älskar mina fans men ibland blir det för mycket.

Plötsligt reste sig en av tjejerna sig upp och vrålade:

- VILKEN GLASS SKA NI HA DÅ?! Medans hon sprang bort mot kiosken.

- Piggelin och twister! Ropade en röst som jag kände igen. Hope. Min Hope. Det var alltså hon som satt där på filten...

Jag fick ont i magen, men jag kunde inte låta bli att kolla. Hon och killen satt helt ensamma och jag blev nervös och svartsjuk. Varför känns det såhär, Selena är ju bredvid mig? Plötsligt stänkte Hope vatten på killen, och han stänkte tillbaka. Vattenkriget mellan dom var ett faktum, damn vad hon var snygg i sin bikini och damn vad ont det gjorde att se hans händer på hennes kropp när dom låtsades brottas. Till slut låg dom i en hög, helt blöta och bara skrattade. Jag tittade på Selena som sov och sedan på Hope och killen. Jag ville bara gå fram och fråga vad de höll på med, men jag ägde ju inte henne... Plötsligt satt de så nära varandra att de kunde snudda varandra, och eftr några sekunder så kysstes dom. Det var ingen lång kyss men det gjorde så jävla ont att se, jag trodde att jag skulle dö rakt på plats. Hope ställde sig upp och skrattade och tittade sedan bort mot mitt håll. Hon fick syn på mig, och jag förstod att hon visste att jag hade sett. Åt helvete med allt.

---

Om den inte kommer upp nu blir jag galen! Kommentera :)