- Hope, snälla låt mig förklara. Snälla. Sa jag desperat.

- Och jag ber dig att gå Justin. Snälla gå.

- Låt mig förklara! Snälla Hope du måste förstå.

- Så förklara då Justin. Berätta för mig hur det här kan ha en förklaring.

- Jag... Alltså... Jag vet inte hur jag ska förklara, sa jag och sänkte huvudet.

- Du är precis som alla andra killar. Och jag fattar inte hur jag kunde tro att du skulle gilla mig, du är världskändis Bieber. Du kan få vem som helst, och du har valt Selena. Jag fattar inte hur jag kunde vara så dum... Sa hon och tittade ut genom fönstret.

- Hope...

- Justin, det är en timme kvar på den här flygresan. Vi kommer aldrig att träffas igen så låt mig bara vara ifred nu.

När hon sa det där sista högg det till i mitt hjärta. Det var inte som hon trodde. Det var inte som hon trodde! Jag visste bara inte hur jag skulle förklara det på ett bra sätt, det var så... Svårt? Jag ville verkligen inte lämna henne här, men som hon sa. Det var en timme kvar på flygresan, och vi skulle aldrig mer ses. Jag ville göra det bästa av situationen och bara umgås med henne, men om hon bad mig gå så var jag tvungen att respektera det. Jag fattar bara inte varför jag reagerar så starkt, jag är ju förfan kär i Selena. Eller är jag? Hur kan man ens gilla någon efter några timmar på ett flygplan?

- Jag ska göra som du vill... Men tro inte att JAG vill det här, sa jag och kollade på henne.

- Ärligt talat så blir det bäst såhär. Du har ditt och jag mitt. Det känns absurt att stå och diskutera det här med Justin Bieber... Sa jag och tittade honom djupt i ögonen.

- Bara för att jag är Justin Bieber? Hur kan du ens se det så? Om jag hade varit någon random kille, då hade du fortfarande pratat med mig alltså?

- Nej, verkligen inte. Men nu är det du och jag och Selena, och ärligt talat; vad är våran fling värd om man jämför med det du känner för henne? Känns bara patetiskt av mig, alltihop.

Jag kunde inte sluta älta att han var en superstjärna. Han var famous, men han hade kysst mig. What for?...

- Vi kanske kommer ses någon gång, Justin, sa jag och reste mig upp för att krama honom hejdå.

- Kan vi inte bara vara vänner åtminstone? Tills vidare? Sa Justin och tittade på mig med hundögon.

- Det går ju inte dummer... Jag skulle inte trivas med det och det är bäst att vi gör såhär, innan vi gör en sån stor grej av det hela. Det här ÄR inte ens en stor grej, vi har känt varandra i... tre timmar, fyra? Planet är framme om 20 minuter och då kommer vi aldrig behöva stöta på varandra igen.

- Jag kanske vill stöta på dig igen...Mumlade han.

- Gör det inte svårare än det är, sa jag och tittade in i hans vackra, vackra ögon. Jag var tvungen att bita mig i läppen för att inte börja gråta. Vad är det med mig? Jag kan inte falla för Justin Bieber, och speciellt inte efter fyra timmar.

Hon kanske hade rätt. Jag ville inte såra Selena, men Hope fick det att låta som att allt var slut. Vilket det nog var... Men hur kunde det bli såhär? Hur kunde jag falla för en tjej på fyra timmar, det är emot alla regler. Speciellt inom kändisskapet, jag vet ju att tjejer låtsas gilla mig för att jag är känd.

- Vi kanske ses då, Hope... Mumlade jag tyst och besvarade äntligen hennes kram.

Men det var inte sant. Klart som fan att det inte var sant. När skulle vi stöta på varandra? På en av mina konserter bland tusentals skrikande fans? Hon är inte ens det största fanet av mina låtar... Herregud, jag vet inte ens vart hon var påväg? Vart skulle hon? Jag kommer aldrig mer att få se henne och av någon anledning så högg det till inom mig.

Jag gick till min plats och började packa ihop mina grejer, medans jag kämpade för att hålla tillbaka tårarna. Skärp dig Bieber, sa jag tyst för mig själv.

Nu hade flygplanet landat, och folk började stiga av. Först andraklassarna, och sedan vi i förstaklassen. Jag såg hur folk gick genom skywalken in till gaten, och mitt i vimlet vände hon sig om och gav mig ett sista leende. Hope.

---

Kommentera! Vad händer nu, är det här slutet?