Äntligen var konferensen över och jag längtade efter att få prata med Hope. Hela hon är så perfekt, och jag börjar bli rätt säker på hur jag känner. Jag tror att jag är kär i henne. Det är jobbigt allt med Sel, bara. Men känns som att Sel och jag passar bäst om vänner helt enkelt. Jag satt i framsätet bredvid Kenny:

- Ey Kenny släpp av mig här, ska hälsa på nån bara, sa jag nonchalant.

- Jaså, den där söta tjejen eller? Hon passar dig bättre än Selena unge man om jag får säga det själv, sa han och log retligt.

- Äh shut up Kenny! Sa jag och skrattade till.

Om till och med Kenny märkte det, så måste det väl ändå vara sant.

Simon och Mel kom tillbaka med tre skålar fulla av glass, och jag skyndade mig att torka bort tårarna med ena handflatan.

- Haha, ofta du kolla på Justin Bieber? Sa Mel och log retligt mot mig.

- Ameeeh, sa jag och tvingade fram ett skratt.

Vi bytte kanal och stannade på channel 9, där My sweet sixteen pågick för fullt. Pltösligt ryckte jag till av att det plingade på dörren. Jag sprang för att öppna och blev stum av förvåning.

- Hope! Sa Justin och lös upp.

- Hej... Sa jag och pressade fram ett leende.

- Är något fel? Sa han oroligt.

- Nej, förutom att du avfärdade mig för, vänta ska tänka, hundranittioelfte gången? Sa jag med ett snett leende.

- Men Hope... Du fattar inte. Vad skulle jag säga? "Ja, det är sant att jag träffat en ny tjej som jag är upp i öronen förälskad i"? "Ja, det är sant att jag tänker på tjejen jag kysste hela tiden"? "Ja, det är sant att jag är kär i henne"? sa han frågande och fortsatte:

- Det jag sa idag är något jag måste säga, annars blir fansen som galna och pressen med för den delen, sa han och kollade sorgset på mig.

Själv satt jag helt stum. Hade han just sagt att han var kär i mig? Att han tänker på mig hela tiden? Att han är förälskad i mig?

Han tog ett steg fram och böjde upp min haka och kysste sedan mina läppar. Jag blev så svag av hans kyssar, åh.

- Men vad säger Selena? Sa jag efter att ha avslutat kyssen.

- Jag tror att hon och jag har... Tagit en paus. Sa han och kollade på mig.

- Bara en paus? Justin du borde säga något till henne, det är inte rätt att hon får reda på det genom skvallertidningar...

- Jaja, mumlade han och kysste mig sedan mjukt.

- Ursäkta, harklade plötsligt en röst bakom oss.

Jag vände mig om.

- Simon? Sa jag och kollade skamset ner på mina fötter.

- Jaså, det är så han heter, sa Justin och fortsatte sedan:

- Visste inte att han var här, men ska inte störa er, sa Justin och lämnade huset.

- Justin! Ropade jag, men han stannade inte.

- Simon, förlåt... Förlåt! Vänta jag måste bara prata med Justin, mumlade jag och drog på mig mina boots och sprang efter honom.

Helvete, nu har jag sårat Simon också.

- JUSTIN STANNA FÖR I HELVETE! Ropade jag när jag var tillräckligt nära; och han stannade.

- Vad? sa han surmulet och fortsatte:

- Var det inget kul att mysa med Simon längre eller?

- Herregud... Justin, Mel och Justin är mina bästa vänner, jag bodde här tills jag var tio år och jag har känt dom så länge jag kan minnas. Det är... Det är komplicerat, men Mel var också med. Vi satt bara och kollade på film, och Simon och jag är bara vänner.

- Var det därför ni kysstes i parken eller? Sa Justin svartsjukt.

- Men aw... Det var bara nåt som hände, jag var väl lite intresserad och sårad över att allt med Selena.

- Orkar inte höra mer, gå Hope.

- Du kan inte mena allvar? Jag kysste honom, ja, men det var inget mer med det. Du VISSTE ju innan du kom till mitt hus att jag hade kysst honom, och du blev arg när du såg honom i mitt hus? Men ärligt talat vad hade du förväntat dig? Han och Mel kommer alltid finnas i mitt liv, på ett eller annat sätt. Du var ihop med Selena, men kysste mig ändå. Och du avfärdade mig x antal gånger men jag förlät dig, för jag gillar dig. Men fine, jag går.

- Hope... Började Justin men jag bara fortsatte gå. Efter ett tag började jag jogga till huset och där inne mötte jag Simon. Han hade gråtit, det syntes på långa vägar.

- Simon... Förlåt. Jag är ledsen.

- Jag klandrar dig inte, det var ju förfan Justin Bieber. I ditt hus. Damn... Men att du kysste mig. Fan också, jag gillade dig, jag har tänkt på dig varje dag sen du åkte, och nu när du kom tillbaka vaknade känslorna till liv.

- Förlåt Simon, snälla förlåt. Jag är förvirrad, jag behöver tänka.

- Är du den som är förvirrad här? Sa Simon argt och började gå mot ytterdörren.

- Vad händer här, sa Mel med uppspärrade ögon.

- Ingenting, förutom att Hope kysser din bror för att sedan gå till Justin Bieber. Damn alltså, jag drar nu, sa Simon och smällde igen dörren.

- Du kysste min bror? Du kysste Justin BIEBER? Sa Mel så förvirrat så jag fick lust att skratta om det inte hade varit för den här sorgliga situationen.

---

Tråkig del, men what to doooo... Kommentera!